Det här med hen, han och hon.

Så.

Vi föräldrar vill ju att våra barn ska utvecklas efter sina förutsättningar och inte hindras på något vis på grund av att denne är en pojke eller flicka. Hämmas av stereotypa könsroller, så att säga. Vissa menar att om vi bara försöker skapa könsneutrala barn och behandlar pojkar och flickor exakt lika, så löser vi problemet och alla blir likadana och jämställda i samhället tillslut. Barnen ska få könsneutrala namn, helst så ska man dra till med något överdrivet pojkaktigt till flickorna och vise versa. Börja använda ordet ”hen” i stället och kasta bort alla typiska tjej och kill leksaker. För att inte tala om dockvrån, där barnen kan leka mamma, pappa, barn och ”öva” på manligt och kvinnligt. Ne, minsann. Då kommer könspoliserna. Eller? Det här blev snurrigt.

Ja.

Och det tycker nog barnen också.

Allt detta har gått till överdrift och vår önskan och längtan om att få ett jämställt samhälle, denna desperation har liksom ramlat över på fel sida och startat något som bara gör alla totalt förvirrade i stället. För att inte tala om hur förvirrade våra barn blir när allt bara blir totalt överkrångligt.

Eller nej, när vi gör det överkrångligt för dem.

Om de ska utvecklas optimalt, inte bli förvirrade och inte hämmas av biologiska skillnader och stereotypa könsroller, så ska vi väl i stället behandla dem olika? För att de ska bli starka vuxna människor så småningom så ska vi väl lära dem vad som är rätt och fel, motivera pojkarna att ta skolan på större allvar och utveckla sin känslomässiga sida. Lära flickor att tro på sig själva, att våga, uppmuntra och ta risker.

Är det inte sånt vi borde lägga energi på i stället? Det är ju konstaterat nu att kvinnor och män utvecklas olika och olika snabbt. Är det då en sån bra idé att sätta samma krav på alla individer redan från starten i livet och behandla alla exakt lika fast vi faktiskt föds med olika förutsättningar rent biologiskt?

Nej.

Det tycker inte jag.