Att inte komma undan.

Ne.

Vi kom inte undan magsjukan.

Den slog till igår morse och drabbade föräldrarna i huset värst. Golvade oss verkligen. Så en konferensresa fick vänta och en liten smittobärare fick tillbringa natten hos mormor. Eftersom Signe inte var lika drabbad, så ansåg vi att det var bäst. Kanske lite roligare att mysa med mormor än att vara med sina föräldrarna, som smuttar avslagen cocacola och missbrukar handsprit, i hopp om att inte smittas ner ännu mer, om det går.

Men idag så är i allafall jag på benen.

Och Signe och jag leker, med värmeljusen, kartongerna, en äggkartong och klossarna. Det här med att flytta runt saker, slänga ner värmeljusen i hålet på pallen och ner i kartongen och lägga klossarna i äggkartongen. Flytta på de gamla inredningstidningarna till soffbordet och sen tillbaka, stapla värmeljusen på varandra och sen bygga klossarna bredvid, för att sedan dra hela armen över alltihopa så att det rasar. Sånt är roligt. Sen så tar vi en promenad med vagnen emellanåt, med den rosaprickiga dockvagnen. Där Signe har bäddat ner dockan och packat ner hennes alla filtar och nappflaskor.

Såna där bra att ha -saker när man går en hallpromenad.

Jag är verkligen så glad över att få må bättre idag.

Vilket faktiskt är helt otroligt, med tanke på hur jag mådde igår.

Vilken kontrast.

Men jag är så glad och tacksam för det.

Och hur snygg är inte Signe då, i sin Modig -keps från morfar.

Hoppas ni är friska och krya och har en riktigt fin lördagkväll!