– Igne med.

Det är magsjuke epidemi på Signes förskola.

Ni vet, sådär så att barnen bara behöver titta på varandra, så blir de magsjuka.

Efter att fröknarna och jag såg att Signe verkade lite hängig igår, så valde vi helt enkelt att fly fältet idag. Vilket var bra för att det visade sig senare att febern var ett faktum. Det har alltså vabbats och studsats runt i alldeles för sköna kläder, kramats, pussats och spridits baciller, läst böcker och tittat på Pippi idag, igen.

Tänk så bra det hade varit, ifall förskolorna hade haft mindre grupper. Så att det på något vis gick att lokalisera smittan, få hejd på den och kanske förhindra att alla blev sjuka hela tiden och varje vecka. Se till så att barnen blev friska igen, innan de kom tillbaka. Men det är ju så, allt kostar pengar och förskolorna idag prioriteras tyvärr inte i första taget, fast de egentligen borde göra det, tycker jag.

Vi har alltså irrat omkring lite här hemma idag.

Traskat omkring i finskorna, snyggt matchande till mysdressen och gått hallpromenad med dockan och alla väskor och annat viktigt som fick plats.

Idag så sa Signe en sak som gjorde så att kärleksfjärilarna nästan svimmade av därinne, mitt i allt flaxande.

– Jag älskar dig Signe! Sa jag.

– Igne med! Sa Signe och pussade mig på munnen.

Alltså.

Ne.

Det går inte att beskriva med ord.