Förkylningen som aldrig vill ge sig.
Som kommer och går och återuppstår.
– Jag är suk mamma! sa den lilla rösten i natt, när vi satt där i soffan, ihopkurade under täcket. Och hon tittade på mig med de där små glansiga febriga ögonen och lutade sin varma kropp mot mitt bröst. Sen så satt vi där i soffan, i timmar. Hade tv:n på utan ljud och zappade runt bland nattprogrammen.
Så.
Idag så får vi återigen dricka päronwaff, äta vindruvor i soffan och titta på Dora och Diego.
Kurera en liten en.
Kommentera