Att vara glad på något vis.

– Signe, är du glad på något vis?

Sa dagisfröken, när Signe skuttade in på avdelningen. Och där satt Anton också, i soffan. Han mötte henne med blicken och gjorde sitt glädjetjut, det där överlyckliga mötet som uppstår varje morgon mellan de där två, det gör min dag. Sen sprang de, hand i hand, fram och tillbaka, i korridoren.

Även det är en liten ritual de har.

Vem skulle inte vilja börja dagen så?

Springa hand i hand med sin bästa vän och göra glädjetjut och liksom skapa lycka runtomkring sig.

Hittade den här bollen med en pip pip på igår, från Hemtex.

Det är väl ändå en sån där butik, som inte går att gå in i, utan att ha något med sig, när du går ut.

Och idag så har solen gått och gömt sig.

Och några tappra snöflingor gjorde ett försök att landa i morse och hålla sig kvar på marken.

Men jag tror att det är bestämt nu, att våren är här för att stanna.

Nu kör vi onsdag!