Att odla lite i det magiska fönstret.

Jag fick en snilleblixt för ett par veckor sen.

En sån där idé som bara är så himlans bra och som då måste tas tag i på en gång, pronto och inte en endaste sekund för sent. Vi skulle så, odla, i det magiska köksfönstret. Där alla gröna varelser trivs och i princip återuppstår från det döda. Så idag så åkte jag, Signes morfar och Signe till Plantagen, för att handla krukor och örter och jord och annat som behövs för att odla i ett soligt köksfönster.

Signe och morfarn lekte, medan jag gick omkring i lugn och ro och klämde på fröpåsar. Bytte ut pumpafrön och tankarna om ett pumpaträd i fönstret, mot krasse. Smörgåskrasse. Och gräslök. Och sockerärtor. Man ska börja mjukt och försiktigt för att sedan arbeta sig uppåt.

De där två lekte under hela Plantagenvistelsen och Signe fick vara blomma, i en sån där megastor kruka och klättra på plantagenpallen upp och ner, borsta med sopborstar och klämma på plastblommor. De hittade på allt möjligt bus, medan mamman gick i trädgårdstankar. Eller snarare, fönsterbrädor mitt i stan -tankar.

När vi kom hem så planterade vi och Signe var fenomenal på det där med sockerärtsplantering.

Ah.

Och nu är det väl bara att vänta.

Sånt som jag är så bra på, i såna här sammanhang.

Jag tror att jag har varit fram till krukorna en fem, sex gånger redan. Bara ifall att, det kanske har ploppat upp något grönt redan. De säger ju att smörgåskrasse växer fort, ju.

Det ska bli roligt att se Signes min senare, när det väl börjat växa i krukorna. När det ploppar upp små gröna blad där hon har petat ner de små ärtorna. Och när vi förhoppningsvis kan få klippa av det där gröna och lägga på smörgåsen eller i salladen.

En fönsterbräda mitt i stan.

Ah. Vi får se hur det går.