Att ha det sådär ”inte alls överdrivet” fluffigt.

Jag vet, att ni har sett den här drömfångaren i motljus, jag vet inte hur många gånger? Men, den är ju helt fantastisk, just i motljus. Och jag älskar det lilla rummet, med allt fluffigt och puffigt, när morgonsolen tittar in svagt bakom de rosaprickiga gardinerna.

Lägger ett sånt där mjukt täcke av varmt ljus över allting.

För att det är ju så med barnrum, att det får fluffas och puffas något alldeles kolossalt utan att det blir överdrivet, ens en smula. Det går liksom aldrig riktigt för långt i ett barnrum. Och alla de där pappersfluffarna i taket, flufflampan från VITA och den ärvda sängen under det fluffiga och puffiga tyget, gör liksom så att rummet får en sån där härlig känsla. En mjuk och varm känsla.

Speciellt i morgonljus.

Ah.

Jag älskar det där lilla rummet.

Och speciellt, i morgonljus.