Att vara i en underbar fas.

God morgon,

alldeles för tidigt.

Sitter och sörplar kaffe med sömn kvar i ögonen och en frisyr som liksom lever ett eget liv. Det är inte bara Signe som är envis i den här familjen. Även jag har mina stunder. Och igår kväll så envisades jag med att sitta uppe längre än 23, när jag vet att jag antagligen blir väckt långt innan 07. Och så var det också denna morgon. Långt innan 07 så trippar det in en lycklig liten människa. -Igne lättla stool dää! Och så pekar hon med det lilla fingret mot sin säng. Hon hade återigen klättrat ner från sängen själv, med hjälp av den lilla stolen vid fotänden. Lycka.

Bild från övernattningslägenheten i Sundsvall, påväg mot Åre.

Det här med att upptäcka, testa, känna och klämma. Tänja på gränser och att kunna själv. Att vara orädd men ändå misstänksam mot mycket. Titta på oss med en frågande blick, men ändå vara påväg att utföra den där busigheten. Det är en härlig fas vi är i nu. 

En upptäckarfas med en massa action, typ.