Att klippa en liten page.

Igår så klippte sig Signe, för allra första gången.

Jag. Smäller. Av.

Det var farmor som fick äran, något som farmor verkligen längtat efter att få göra.

Och tänk när hon satt där, världens finaste, på den höga stolen, mitt på vardagsrumsgolvet och tittade storögt på oss. Undrade säkert varför vi var så hispiga och varför hennes mamma studsade runt som en kärlekskrank galning med kameran i högsta hugg.

Kärleksfjärilarna levde sitt eget lilla liv i den studsande mamman, vill jag lova.

Alla de där ”första gången” ögonblicken, är ju så speciella, så spännande och så mycket större än man någonsin skulle kunnat föreställa sig innan man blev en hispig och studsande kameraklickande mamma med fladdrande kärleksfjärilar inom sig.

Signe blev nöjd med den nya frisyren och tog några varv förbi den stora spegeln i hallen. Tittade i olika vinklar och gav ett godkännande leende, ett sånt där leende som gör ont i den kärlekskranka mamman.

Och i farmorn med, för den delen.

Nu kommer det ju även att kunna växa ut lite jämnare.

Tänk vad stor du börjar bli, min prinsessa.

Det går fort när man har roligt.