Jag älskar att mina favoritbutiker har börjat tänka mer i de ekologiska banorna. Eftersom även jag har börjat gjort det. Det bara ramlar in de mest fantastiska prylarna efter varandra, både hos Pysselgumman och hos Hildur.
Hos Pysselgumman just nu, så är det väldigt mycket trä, linne, glad och ekologiska doftljus och dagliga produkter, så som duschkrämer, tvättmedel, sköljmedel och rengöringsmedel. Bodil, som är självaste pysselgumman, väljer verkligen varenda liten detalj till butiken med stor omsorg.
Och det både syns och känns därinne.
Hos Hildur så är verkligen allt ekologiskt. Allt från tandborstar i bambu, till oljor och hudvård, till kläder och yogamattor och fruktrika téer. Allt är ekologiskt. Hildur är en liten butik som jag nyligen upptäckt och som också har en personlig touch över sig. Vilket gör allt så himla mycket trevligare, såklart.
Tips tips.
Alltså.
Jag har ju en förmåga att se saker, i saker.
Ibland så blir det jättekonstigt, eftersom jag måste förklara hur sjutton gubbar jag har tänkt egentligen. Men ibland så är det väldigt tydligt. Som badrumskranarna i Maria och Viktors badrum till exempel. De ser ut som elefantbebisar. Näpna och lite smått besvikna elefantbebisar.
Sådär, håller jag på.
Och i stugan så finns det en vägg hos grannen, som ser ut precis som Caliban i Resan till Melonia. Ni vet, trädgårdsmästaren med morotsnäsa. Han som man var lite rädd för som liten, men som man ändå inte riktigt kunde få nog av. Han var liksom skrämmande, fast älskvärd.
Det ska bli spännande att se ifall ni förstår vad jag menar.
Här är han, Caliban.
Och här är väggen.
Ah.
Så så tydligt.
Ser ni det?
Nu, kör vi fredag!
Det var verkligen översvämning idag, i lekparken.
Ujuj.
Men vi trilskades emot och skulle ut dit ändå. Ut till träsket. På med gummistövlar och hela baletten. Full mondering på, för lite äventyr i plaskparken. Och så var det minsann fler som tänkte. För när vi kom där, med fullproppad hink, som samlat på sig saker under veckan i hopp om att kunna gå en sväng till lekparken trots regn, så var det full rulle i parken. Många mammor och pappor och barn som tröttnat på att sitta inne eller umgås i rutschkanorna på Leos lekland. Och sen kom det en liten solglimt där, mellan träden. Då sträckte föräldrarna hoppfullt upp sina huvuden och sög i sig lite sol, in i det sista. Sen försvann den lika snabbt igen. Men, den tittade i allafall fram en liten stund. Det är ju huvudsaken, typ.
Snart får vi fikabesök.
(bild: Morgonens frukost & inhandlad klänning från Zara)
När Arla började producera ekologisk mjölk, så såg Sverige väldigt annorlunda ut. Nu, 24 år senare så har mycket förändrats! Idag så är Sverige inte bara ett öppnare och mer tolerant land i många avseenden, utan också det land där konsumtionen av ekologisk mjölk ökat mest i hela världen. Arla tror, att det hänger ihop. För att grunden för ett bra och hållbart samhälle är omtanke! Omtanke till djur, natur och naturligtvis, till varandra. Oavsett om det handlar om sexuell läggning, kravmärkning eller mångfald på arbetsplatsen. Vi har kommit långt i Sverige. Och det går bara att bli bättre.
#landetekomjölk
Detta är ett sponsrat inlägg i samarbete med Arla.
Ah.
Fortsätter vädret såhär, så dröjer det inte alls länge tills jag kan inviga mina höstiga RM Williams. Jag kommer väl antagligen att slå rot där i, under hösten. (Ett uttryck, som efter att ha sett serien Jordskott, känns aningen läbbigt). De kom, med fantastisk leverans från Australien. De är handgjorda och har ett unikt nr under sulan. Och de är sådär vansinnigt behagliga och sköna, såklart.
Jag är lite osäker på vilken modell som jag har köpt, men jag tror att det är dessa, Gardner Greasy Kip Brown. (Länken går till miinto.se, där de också finns att få tag på). Mina är köpta i Australien och levererades med Peter, Jenine och Sarah-Jane som vi brukar spendera tid med i Småland, ni vet?
Så. Himla. Bussigt.
Så, det känns inte lika hemskt och tråkigt och burrigt längre, att hösten är på ingång.
Jag kommer nog att trivas, när jag traskar runt i de där skönheterna. Skuttar över vattenpölarna. Fast det är klart. Ifall sommaren hade tänkt komma tillbaka en stund till nu, så är den mer än välkommen.
Så de så!
Ah.
Jisses.
Det regnar idag igen.
Hör. Och. Häpna.
Det går ju tyvärr inte riktigt att låta bli, att bli lite lätt påverkad av vädret, när det gäller inspiration och sånt. Så är det för mig. Det här grå, som vi för den delen stått ut med under hela vinterhalvåret också, är inte så inspirerande, så att säga. Men nu kommer ju värmen, säger dem. Från Polen, den här gången. Vi får la se ifall det blir någon värme, lite bad och sol den här sommaren. Pappan har börjat arbeta igen och Signe är ledig ett par veckor till. Och jag har börjat fylla på i kalendern inför höstens projekt. Hösten, liksom! Den är här snart igen.
Som om den någonsin varit någon annanstans än här hos oss, sen förra året.
När vi var upp i Dalarna nu, intill släkt och familj och älvbrus, så tog jag mig an ett gammalt bord. Ett brunt, litet och runt gammalt bord med slitna kanter. Jag slipade det, slängde på lite grå bets och målade mönster på det. Att stå sådär ute i naturen och skapa, är ju helt vansinnigt härligt. Och bordet passade perfekt inuti nya stugan som byggts till på tomten.
Nu ska vi köra onsdag.
Garderobsrensning, står på schemat!
Vi hade hellre åkt och badat, typ.
Vi avslutade ju får lilla roadtrip i Dalarna.
I vår fantastiska stuga vid älven.
Där jag alltid finner ro och harmoni, bara genom att svänga ner i den stora backen mot dalen, från stora vägen. Redan där, känner jag hur lugnet infinner sig. Djur och natur och älvbrus.
En alldeles perfekt avslutning på semestern.
Vi kom fram på kvällen och möttes av matlagning i uteköket. Det som är relativt nybyggt på tomten till stugan. Det osade fantastisk mat, som vi sen åt i den nya delen som farfarn har byggt med fönster ut mot älven. Farfarn, även kallad Mc Gyver. Han hade även byggt till en stuga så att fler skulle få plats att övernatta samtidigt och ordnat en kran som stack upp från gräsmattan, med friskt vatten.
Ah.
Och de där två.
De kan prata, i evigheter.
Och Signe hjälper gärna till att skapa och snickra och borra och dona.
Det är en så underbar känsla att vara sådär ute i naturen. Hela tiden. Vi gör ju i princip allting utomhus, när vi är där. Ja, förutom sover då. Men ibland så har väl det hänt också. Och pappan, som älskar att fiska, är ju i fiskarhimlen och står mer än gärna vid älven och kastar flugfiske.
Och jag blir ju alldeles nostalgisk, hela tiden. Sådär så att det fladdrar i bröstet på mig. Allt det där som Signe gör i stugan, har jag också gjort. Allt känns så bekant. Och jag älskar att få se henne upptäcka alla delarna av livet i stugan. Utomhuslivet, fisket, smultronen, älven, friheten och pysslandet. Vi startar nästan alltid projekt däruppe. I år så gjorde jag om ett gammalt bord och Signe målade trappen till storstugan. Och det krattades, målades fönsterluckor och fönster och höggs ved till vedförrådet.
Alla hjälps åt.
Spela boll i backen, är också något som jag och mina kusiner alltid gjorde.
Den får ju ett så galet bra rull enda där uppifrån.
Åh.
Så skönt det var att slänga väskorna på hallgolvet igår eftermiddag, när vi landade hemma, efter en veckas roadtrip. ”On the road again”.
Vi har haft det så bra! Men det är ändå så vansinnigt skönt att komma hem ibland.
Vi hamnade nere i det vackra huset nere i Småland i söndags eftermiddag. Där spenderade vi sen ett par dagar tillsammans med Peter, Jenine och Sarah-Jane. Nära kantareller, mördarsniglar, galet vackra hus, loppisar, glasbruk och personliga småbutiker. Det är en viss känsla som infinner sig där nere i Småland. Det är personligt och eget och otroligt mysigt allting. Och människor pratar som om de är tagna rakt ur Astrid Lindgrens värld och karaktärer. Som om alla bor på en bondgård med snickeboa, hästar och kor och arga pappor som skriker deras namn när de gjort något sattyg.
Och det här huset.
Som jag glor på, sådär frenetiskt, varje gång jag passerar.
Det är ju så vackert! Och har såna möjligheter.
Jisses!
Regnet har förföljt oss under veckan, vilket såklart inte är sådär jätteroligt. Men med rätt sällskap och i rätt miljöer och med rätt kläder, så kan vilken regnig semester som helst bli bra.
Alldeles fantastisk, faktiskt.
Är en lagom virrig småbarnsmamma och egenföretagare, vars stora intressen är foto, design och inredning. Jag kombinerar projekt inom företaget med studier på Berghs School of Communication. Samlar på inredningstidningar och missbrukar sötlakrits. Är en sån där kreativ själ som älskar konst och projekt och fart och fläkt. Lever med sambo och dottern Signe (3år) i en lägenhet mitt i stan, med knarrande trägolv och elefantöra odlingar i köksfönstret. Välkommen!
