Alltså, Apgränd.
Det spelar ingen roll.
Jag vill flytta till Ystad nu.
Och till det här huset.
Och till den här lilla innergården.
Och… in hit.
Inredningen här inne, är ju redan helt fantastisk.
Men tänk, vad man skulle kunna göra med det här huset!
Ja.
Det blir alltså en hemnetflytt till Apgränd och Ystad,
såhär på en söndageftermiddag.
God morgon Söndag!
Jag tänkte att vi skulle starta den här lediga Söndagen med lite inredningsinspiration. Saker och ting, som mer än gärna skulle få flytta in hos mig, hos oss, i vår lilla fyra mitt i stan. Det är liksom ingenting i det här collaget som är mindre viktigt än något annat, jag vill helt enkelt ha allt.
1. Vas, Tine K / 2. Korgar, Tine K (finns hos inreda) / 3. Lampa, Hübsch (finns hos Pysselgumman) / 4. Kudde, Chhatwall & Jonsson / 5. Lampa, Örsjö / 6. Kudde, Chhatwall & Jonsson / 7. Ljusslinga, Granit / 8. Kudde, Chhatwall & Jonsson / 9. Spegel, Gubi / 10. Korg, Firm Living
Brukar ni titta på Husdrömmar?
Ni vet det där programmet som visar hur det egentligen går till när en familj köper ett hus, och sedan följer dem i månader framåt, under renoveringen och ser hur det påverkar dem i vardagen. Jag såg det senaste avsnittet och blev verkligen berörd av Bill och Maries historia. Har sett dem förut i Hustoppen och tyckte redan då att de hade en helt fantastisk inredningsstil. Bill är snickare och skapar i princip det som Marie fantiserar fram och jag älskar hennes kreativitet, hon skapar verkligen helt fantastiska saker och tillsammans så är dem verkligen ett bra team. Deras stil är helt fenomenal.
Och jag blir också, som sagt, väldigt berörd av deras historia.
Se avsnittet från Husdrömmar här.
Ne.
Vi kom inte undan magsjukan.
Den slog till igår morse och drabbade föräldrarna i huset värst. Golvade oss verkligen. Så en konferensresa fick vänta och en liten smittobärare fick tillbringa natten hos mormor. Eftersom Signe inte var lika drabbad, så ansåg vi att det var bäst. Kanske lite roligare att mysa med mormor än att vara med sina föräldrarna, som smuttar avslagen cocacola och missbrukar handsprit, i hopp om att inte smittas ner ännu mer, om det går.
Men idag så är i allafall jag på benen.
Och Signe och jag leker, med värmeljusen, kartongerna, en äggkartong och klossarna. Det här med att flytta runt saker, slänga ner värmeljusen i hålet på pallen och ner i kartongen och lägga klossarna i äggkartongen. Flytta på de gamla inredningstidningarna till soffbordet och sen tillbaka, stapla värmeljusen på varandra och sen bygga klossarna bredvid, för att sedan dra hela armen över alltihopa så att det rasar. Sånt är roligt. Sen så tar vi en promenad med vagnen emellanåt, med den rosaprickiga dockvagnen. Där Signe har bäddat ner dockan och packat ner hennes alla filtar och nappflaskor.
Såna där bra att ha -saker när man går en hallpromenad.
Jag är verkligen så glad över att få må bättre idag.
Vilket faktiskt är helt otroligt, med tanke på hur jag mådde igår.
Vilken kontrast.
Men jag är så glad och tacksam för det.
Och hur snygg är inte Signe då, i sin Modig -keps från morfar.
Hoppas ni är friska och krya och har en riktigt fin lördagkväll!
God morgon fredag!
Mina morgnar tillbringas numera i den här lilla prickiga historian, med rött snöre.
Det är i den som jag sitter där, vid köksbordet. Vickar lite lätt på tårna och njuter av morgonkaffet. På köksbordet så är inte bara frukosten framdukad, utan även ett par avsnitt av Lotta på Bråkmakargatan, som rullar medan vi sitter där och njuter av morgonen och solen som lyser in igenom fönstren. Signe gör roliga miner bakom sin rostade smörgås och pratar om Teo, han den där på förskolan som egentligen heter Anton och som är förfärligt rolig att leka med. Han som skuttar till varje gång som Signe kommer in på avdelningen och ger ifrån sig ett sånt där högt och tydligt glädjetjut.
Glädjetjutet säger ju allt liksom.
Men idag så fortsätter vabbandet.
Ha en fin fredag!
Det är magsjuke epidemi på Signes förskola.
Ni vet, sådär så att barnen bara behöver titta på varandra, så blir de magsjuka.
Efter att fröknarna och jag såg att Signe verkade lite hängig igår, så valde vi helt enkelt att fly fältet idag. Vilket var bra för att det visade sig senare att febern var ett faktum. Det har alltså vabbats och studsats runt i alldeles för sköna kläder, kramats, pussats och spridits baciller, läst böcker och tittat på Pippi idag, igen.
Tänk så bra det hade varit, ifall förskolorna hade haft mindre grupper. Så att det på något vis gick att lokalisera smittan, få hejd på den och kanske förhindra att alla blev sjuka hela tiden och varje vecka. Se till så att barnen blev friska igen, innan de kom tillbaka. Men det är ju så, allt kostar pengar och förskolorna idag prioriteras tyvärr inte i första taget, fast de egentligen borde göra det, tycker jag.
Vi har alltså irrat omkring lite här hemma idag.
Traskat omkring i finskorna, snyggt matchande till mysdressen och gått hallpromenad med dockan och alla väskor och annat viktigt som fick plats.
Idag så sa Signe en sak som gjorde så att kärleksfjärilarna nästan svimmade av därinne, mitt i allt flaxande.
– Jag älskar dig Signe! Sa jag.
– Igne med! Sa Signe och pussade mig på munnen.
Alltså.
Ne.
Det går inte att beskriva med ord.
God morgon!
Vaknade av att en ruffsig liten människa i prickigt nattlinne ropade.
-Mammaaaaaaaa -Maaamaaaaaa
Och när det ger dålig respons så kommer i stället ett kort och argsint,
-MAMMA!
Det är då jag vet att det är dags att gå upp.
Och inga fler ursäkter godtas för att få ligga kvar, ens en minut till.
Så.
Upp och hoppa.
Nu kör vi torsdag!
Nu till våren, så har jag tänkt skaffa mig ett par nya Palladium.
Ni vet de där skorna, som antagligen är de skönaste skor jag någonsin ägt. Som liksom sitter som en smäck på och runt foten. Och som behåller kvalitet i en evighet.
De, som tvättats i maskin hundra gånger snart och som har en liten fläck på sin vänster, framme vid gummikanten. Som gör mig påmind om den där soliga dagen på stan, med ny bebis i famnen och kaffe på bordet. Kaffefläcken som blev till när min nya bebis liksom slingrade omkring som en liten ål och gjorde så att jag kom åt kaffet lite, så att det skvätte ner på skon. Och som gör att den där kaffefläcken, som har en form av en liten liten fisk, betyder mer än vad eventuellt en kaffefläck på en sko, bör göra. Kaffefläcken är ju ett minne, ett fiskformat minne på en sko, från den där tiden för längesen, när stor var liten och kaffet skvätte och solen sken och mina gamla Palladium var nya.
Men vilken färg ska jag slå till på i år?
Och bör jag presentera Signe för de skönaste skor jag någonsin ägt, redan i år?
De finns ju nämligen i miniformat.
Är en lagom virrig småbarnsmamma och egenföretagare, vars stora intressen är foto, design och inredning. Jag kombinerar projekt inom företaget med studier på Berghs School of Communication. Samlar på inredningstidningar och missbrukar sötlakrits. Är en sån där kreativ själ som älskar konst och projekt och fart och fläkt. Lever med sambo och dottern Signe (3år) i en lägenhet mitt i stan, med knarrande trägolv och elefantöra odlingar i köksfönstret. Välkommen!
