Hej på er.
Jag känner mig sådär vårrosig om kinderna efter att ha varit ute hela förmiddagen. Det är så vansinnigt härligt ute och jag känner verkligen hur kroppen bara suger i sig energi från solen och den friska vårluften. Jag älskar det här vädret, det gör ju något med oss människor. Vi börjar liksom leva igen efter vinteridet på något vis.
Det har flyttat in små nyheter på den lilla klädstången i det lilla rummet.
Lite vårplagg från Zara.
Jo, jag gillar ju prickar lite.
Signe tyckte nog bäst om den lilla blusen med blomman.
Ut med er nu,
i vårsolen!
Jag fick en snilleblixt för ett par veckor sen.
En sån där idé som bara är så himlans bra och som då måste tas tag i på en gång, pronto och inte en endaste sekund för sent. Vi skulle så, odla, i det magiska köksfönstret. Där alla gröna varelser trivs och i princip återuppstår från det döda. Så idag så åkte jag, Signes morfar och Signe till Plantagen, för att handla krukor och örter och jord och annat som behövs för att odla i ett soligt köksfönster.
Signe och morfarn lekte, medan jag gick omkring i lugn och ro och klämde på fröpåsar. Bytte ut pumpafrön och tankarna om ett pumpaträd i fönstret, mot krasse. Smörgåskrasse. Och gräslök. Och sockerärtor. Man ska börja mjukt och försiktigt för att sedan arbeta sig uppåt.
De där två lekte under hela Plantagenvistelsen och Signe fick vara blomma, i en sån där megastor kruka och klättra på plantagenpallen upp och ner, borsta med sopborstar och klämma på plastblommor. De hittade på allt möjligt bus, medan mamman gick i trädgårdstankar. Eller snarare, fönsterbrädor mitt i stan -tankar.
När vi kom hem så planterade vi och Signe var fenomenal på det där med sockerärtsplantering.
Ah.
Och nu är det väl bara att vänta.
Sånt som jag är så bra på, i såna här sammanhang.
Jag tror att jag har varit fram till krukorna en fem, sex gånger redan. Bara ifall att, det kanske har ploppat upp något grönt redan. De säger ju att smörgåskrasse växer fort, ju.
Det ska bli roligt att se Signes min senare, när det väl börjat växa i krukorna. När det ploppar upp små gröna blad där hon har petat ner de små ärtorna. Och när vi förhoppningsvis kan få klippa av det där gröna och lägga på smörgåsen eller i salladen.
En fönsterbräda mitt i stan.
Ah. Vi får se hur det går.
God morgon,
alldeles för tidigt.
Sitter och sörplar kaffe med sömn kvar i ögonen och en frisyr som liksom lever ett eget liv. Det är inte bara Signe som är envis i den här familjen. Även jag har mina stunder. Och igår kväll så envisades jag med att sitta uppe längre än 23, när jag vet att jag antagligen blir väckt långt innan 07. Och så var det också denna morgon. Långt innan 07 så trippar det in en lycklig liten människa. -Igne lättla stool dää! Och så pekar hon med det lilla fingret mot sin säng. Hon hade återigen klättrat ner från sängen själv, med hjälp av den lilla stolen vid fotänden. Lycka.
Bild från övernattningslägenheten i Sundsvall, påväg mot Åre.
Det här med att upptäcka, testa, känna och klämma. Tänja på gränser och att kunna själv. Att vara orädd men ändå misstänksam mot mycket. Titta på oss med en frågande blick, men ändå vara påväg att utföra den där busigheten. Det är en härlig fas vi är i nu.
En upptäckarfas med en massa action, typ.
Jaha.
På Jonseredsvägen i Lerum så står den här lilla stugan och liksom breder ut sig åt olika håll och kanter. Så himla vacker! Med en superfin trapp upp mot huvudentrén och med fantastiska trägolv i varje rum.
Jag och golv alltså.
Åh.
Det är så fint.
Så fint.
Besök hemnet för mer info och bilder.
– Signe, är du glad på något vis?
Sa dagisfröken, när Signe skuttade in på avdelningen. Och där satt Anton också, i soffan. Han mötte henne med blicken och gjorde sitt glädjetjut, det där överlyckliga mötet som uppstår varje morgon mellan de där två, det gör min dag. Sen sprang de, hand i hand, fram och tillbaka, i korridoren.
Även det är en liten ritual de har.
Vem skulle inte vilja börja dagen så?
Springa hand i hand med sin bästa vän och göra glädjetjut och liksom skapa lycka runtomkring sig.
Hittade den här bollen med en pip pip på igår, från Hemtex.
Det är väl ändå en sån där butik, som inte går att gå in i, utan att ha något med sig, när du går ut.
Och idag så har solen gått och gömt sig.
Och några tappra snöflingor gjorde ett försök att landa i morse och hålla sig kvar på marken.
Men jag tror att det är bestämt nu, att våren är här för att stanna.
Nu kör vi onsdag!
Jag hittade en alldeles fantastisk hall lampa idag som ska få flytta in här hos oss. Vi passade ju på att måla lilla hallen också, när vi ändå höll på med vardagsrummet och lampan som hänger där nu, har hängt där sedan medeltidens början, ungefär. Det har liksom inte varit prioritet, att byta hall lampa. Förrän nu.
Så jag beställde denna urtjusiga lilla sak,
från Krasilni……tjoff… Kraslittjoffpoff…
eh, …Krasilnikoff.
Här hittade jag den.
Vi startar tisdagen med en hemnetflytt.
En flytt som absolut och utan tvekan blir av.
Till ett stort litet drömhus med karaktär, vinklar och vrår på de rätta ställena.
Jag blev liksom lite kär i det här huset.
140 kvm lycka, som står där, i solljuset,
på Lagnöbacken på Värmdö.
Men alltså vad ska ja säga?
Vill du bli vårt nya hem, du vackra hus,
bakom knarriga grindar?
Fler bilder och info hittar du här.
Har ni sett kollektionen som Kate Hudson har gjort för Lindex?
Åh vad jag gillar vissa plagg i den.
Speciellt dessa.
Hej och hå.
Det har varit en effektiv måndag idag. Sådär så att hjärnan nu återigen känns lika organiserad som ett fågelbo av all information som liksom ska försöka hitta sina platser därinne. Ett enda virrvarr av intryck blir det såna här dagar, när huvudet stenhårt måste fokusera och ta in så mycket information som det bara går, på väldigt kort tid.
Men det går.
Och på eftermiddagen så hämtade jag hem en kalasglad Signe från förskolan. Som hade mjukost överallt efter mellis och som pratade om Teo, som egentligen är Anton och om fröknarna och sin mormor och andra människor i sitt liv som hon tycker om, hela vägen hem.
Jag har även lärt mig idag, att om jag ber Signe snällt, att inte göra något.
Då gör hon det.
Ett bra knep att dra till med, när det krisar.
Är en lagom virrig småbarnsmamma och egenföretagare, vars stora intressen är foto, design och inredning. Jag kombinerar projekt inom företaget med studier på Berghs School of Communication. Samlar på inredningstidningar och missbrukar sötlakrits. Är en sån där kreativ själ som älskar konst och projekt och fart och fläkt. Lever med sambo och dottern Signe (3år) i en lägenhet mitt i stan, med knarrande trägolv och elefantöra odlingar i köksfönstret. Välkommen!
