Att hoppas på sista dagen.

Alltså.

Nu hoppas jag verkligen att detta är sista dagen på ett tag, som det vabbas feberprinsessa. Att immunförsvaret byggs upp, det må hända. Men måste det göra det, varannan vecka. Vi har verkligen varit uttråkade idag och det har krupit i den lilla kroppen. Efter den här vändan så kan vi väl få vara friska ett tag, snälla rå? Jag har ju klarat mig, men att se min glada dotter, sådär oglad och sjuk, det är inte alls roligt.

Inte alls.

Vi har haft fikabesök på eftermiddagen. Det gjorde vår dag. Och det planerades ihopklippning av yogafilm som filmades förra veckan. Det ska bli spännande att se vad det blir av detta. Jag är i allafall väldigt stolt över min vän, som är en grym yogainstruktör.

Ser ni förresten vad det växer i vår självodlade kruka?

Det har verkligen regnat hela dagen idag.

Jag älskar att promenera i regn och Signe behövde frisk luft, så vi packade vagnen och gick ut på eftermiddagen. Det är alltid så lugnt och skönt, när det regnar. Som att allt bara är stilla och har pausat för en stund. Det smattrar bara lite lätt runtomkring och luften är frisk och sval. Uppiggande liksom. Och i morgon, så tänker feberprinsessan vara frisk och sedan är det nog med dessa varannan vecka attacker. Håll er undan från min dotter, säger jag bara och hotar lite lätt med knytnäven.

Ja, mot bacillerna alltså.