Igår så klippte sig Signe, för allra första gången.
Jag. Smäller. Av.
Det var farmor som fick äran, något som farmor verkligen längtat efter att få göra.
Och tänk när hon satt där, världens finaste, på den höga stolen, mitt på vardagsrumsgolvet och tittade storögt på oss. Undrade säkert varför vi var så hispiga och varför hennes mamma studsade runt som en kärlekskrank galning med kameran i högsta hugg.
Kärleksfjärilarna levde sitt eget lilla liv i den studsande mamman, vill jag lova.
Alla de där ”första gången” ögonblicken, är ju så speciella, så spännande och så mycket större än man någonsin skulle kunnat föreställa sig innan man blev en hispig och studsande kameraklickande mamma med fladdrande kärleksfjärilar inom sig.
Signe blev nöjd med den nya frisyren och tog några varv förbi den stora spegeln i hallen. Tittade i olika vinklar och gav ett godkännande leende, ett sånt där leende som gör ont i den kärlekskranka mamman.
Och i farmorn med, för den delen.
Nu kommer det ju även att kunna växa ut lite jämnare.
Tänk vad stor du börjar bli, min prinsessa.
Det går fort när man har roligt.
Och där dök det upp.
Ett gult hus, med karaktär och höjd, som bara måste hemnetflyttas till.
Jag älskar verkligen denna typen av hus. Där det är fler fönster än väggar, med dubbeldörrar, höjd till tak och såklart, knarrande trägolv. Här har dessutom fotografen fått en väldigt lyckad bild på baksidan och den lilla verandan mot skogen, vilken ser ut som en dröm. Att få sitta där på sommarkvällarna med en kall i handen, eller en varm kopp kaffe på morgnarna, det skulle vara något.
Huset ligger på Skurusundsvägen i Nacka och priset ligger på 7 000 000.
Jo.
Hit hemnetflyttar vi tycker jag.
Och njuter av detaljerna, höjden och den lilla verandan vid skogsbrynet.
Och jag som i princip inte alls hade tänkt fira min födelsedag i år.
Jag har inte gjort annat i helgen än fikat, blivit grattad av vänner och familj,
blivit bortskämd med blommor och presenter.
Och än är inte fikahelgen över.
För att idag så ska vi på ytterligare ett kalas, hos en duktig bagare dessutom. Som brukar göra en himmelskt god marängtårta med jordgubbar, galna smördegskakor och annat nyttigt som liksom inte går att motstå.
Herrejisses.
Vi kommer att rulla fram efter den här helgen.
Men först,
så ska vi ha en lång och utdragen söndagsmorgon.
Det var ett tag sen sist.
En såndär när ingenting är inplanerat än, när morgonfrisyren fortfarande sitter som ett litet fågelbo mitt på huvudet och när kaffekokaren står på, länge.
I morse efter frukosten så passade vi på att ta en promenad.
Jag älskar att vara ute och gå, har alltid gjort.
Och i morse så sken vårsolen mer än den har gjort på länge,
vilket gjorde promenaden ännu härligare. Såklart.
Även om vi bor mitt i stan, så försöker jag alltid ta mig bort mot naturen när jag är ute och går med Signe. Även om det bara är en liten skogsväg och genomfart till nästa kvarter. Jag älskar att andas in solen igenom träden och liksom njuta av den på det sättet. Att motorvägen ligger några meter åt höger och brummar på i rätt så högt tempo samtidigt som jag naturnjuter, det glöms bort i den sekunden.
Jag hade ju mina solglasögon på mig såklart. En liten invigning inför denna säsong. Och självklart så ville Signe också ha på sig sina, aningen för tajta i år och dags för ett par nya. Men de dög i de mest soliga partierna och det var minsann en väldigt nöjd liten soldyrkare som satt där och blev framrullad på trottoarerna.
Är det mysigt Signe?
-Yesssh! (Yes)
Jo.
Den allra första solen efter blötsnö och dis gör ju något med människan, helt klart. En tidig lördagsmorgon, då det brukar vara folktomt på stadens gator. Men inte idag, idag så var det människor ute lite överallt, i trädgårdarna, på gatorna och motionerande. När solen tittar fram, då vaknar staden till liv igen.
Och nu är det snart dags för lite fikabesök.
Ha en riktigt fin lördag!
I februari så åkte Zoégas ut tillsammans med ELLE Decoration på en miniturné till centralstationerna i Malmö, Göteborg och Stockholm. Detta för att hylla vinnarna av ELLE Decoration Swedish Design Awards. Fem av de prisade formgivarna var på plats och stationernas besökare fick ta del av deras verk och det fanns även tid för designsamtal och intervjuer.
I denna video så får ni se en intervju med Jonas Wagell, som är vinnaren av årets lampa. Han berättar lite om hur hans bakgrund som grafisk formgivare har inspirerat hans stil som designer och vad han anser skapar ett smakfullt hem.
Och sen så har vi Katarina Brieditis och Katarina Evans som är vinnare av årets textil. I videon så diskuterar de deras unika sätt att arbeta på och talar om vad som inspirerar dem.
Sist, men absolut inte minst så har vi Emma Olbers som vann priset, årets stjärnskott. I denna video så berättar hon om hur hon tänker omkring design och hur hon alltid försöker skapa möbler på ett miljövetet sätt.
Detta är ett sponsrat inlägg i samarbete med Zoégas.
Och så har jag fyllt år, minsann.
Signe och jag bakade cupcakes, dagen till ära. Mumsiga blev dem, med fantastiskt kladdig frosting på, med limesmak. Familjen rullade in framåt kvällen igår och sen fikade vi tillsammans, jag öppnade väldigt fina presenter och senare på kvällen så fluffade vi upp kuddar i sängen och tittade på en väldigt bra film!
En födelsedag med lagom mycket action.
Precis så som jag ville ha det!
Tack alla fina för alla gratulationer och tack till min fina familj för firandet och tack Signe för att du bakade galet goda cupcakes, med kladdig limefrosting på.
Fredag.
Veckans bästa dag. Av väldigt många olika anledningar. Som att Signe är hemma med mig och vi har en hel ledig dag tillsammans, mannen i huset kommer hem ikväll och är ledig i två dagar, det får ätas smarrig mat och tuggas på något sött, planerna inför helgen närmar sig, och sen är det ju ännu en anledning till att den här fredagen känns ganska så bra, och obra, beroende på hur man ser det.
Jag fyller nämligen år idag.
29 tantiga år och med endast ett enda litet fjuttigt år kvar till 30.
Men jag tänker ta emot den här födelsedagen med öppna armar, ändå. Trots att jag har lite åldersnoja just i år. Jag är ju ganska, om inte, väldigt nöjd med vad jag har åstadkommit för mig själv under de här 29 åren. Då tänker jag naturligtvis på min vackra dotter i första hand, min man (som egentligen inte riktigt än är min man eftersom vi inte är gifta, än) och känslan som jag har i magen idag till skillnad från känslan jag hade i magen för några år sedan. Den där tacksamma, lyckliga känslan och det där kärleksfjärilspirret som bubblar upp i mig med jämna mellanrum.
Lyckan, livet och de jag älskar.
Det allra viktigaste.
Och snart så är det vår.
Jag har börjat fylla på mitt vårförråd lite. Ni vet, tunna blusar, ljusa nyanser till naglarna, återfuktande krämer så att man är redo för väderomväxlingen, återfuktande läppcerat med lite lite extra färg och solglasögon gånger två. Och så fort som molnen tänker börja spricka upp, eller snarare, den där sega grå tuggummiliknande massan som ligger över oss dag ut och dag in. När den tänker ge upp och ge våren en chans att titta igenom, då är jag redo.
Redo för våren,
med kärlekspirr i magen och nya solglajjor.
Solglasögon, Le Specs / Solglasögon, Nude / Blus, Lindex Nagellack,
Essie nr 14 / Läppcerat, Hydracolor nr 5 / Ansiktskräm, Lumene lingon
Så.
I dag (fredag) så släpps Mini Rodini´s nya drop 2 kollektion med temat ”Mini Zoologist” och i vanlig ordning så är mönstren helt fantastiska. Kollektionen har en färgskala som går i beige, gult, blått och mattsvart där mönster och färger mixas på ett jättefint sätt. Mini Rodini är ju ett av mina favorit märken på barnkläder, just för att deras kläder är så stilrena men ändå helt galna ibland. Eller lekfulla, är väl mer rätt uttryck kanske. Jag gillar verkligen den nya kollektionen. Framförallt baddräkterna, iguanerna och elefanterna.
Och solglasögonen såklart.
Inlägget är i samarbete med Oii design
Är en lagom virrig småbarnsmamma och egenföretagare, vars stora intressen är foto, design och inredning. Jag kombinerar projekt inom företaget med studier på Berghs School of Communication. Samlar på inredningstidningar och missbrukar sötlakrits. Är en sån där kreativ själ som älskar konst och projekt och fart och fläkt. Lever med sambo och dottern Signe (3år) i en lägenhet mitt i stan, med knarrande trägolv och elefantöra odlingar i köksfönstret. Välkommen!
