Signes nya New Balance är ju bara så fina.
Hennes mamma är avundsjuk och vill ha likadana.
De är ett par storlekar förstora, så får se ifall de kommer att börja användas till sensommaren kanske. Beroende på hur snabbt de små fötterna växer. Ja, men alltså färgen. Jag älskar färgen på dem. Hallonröda New Balance, vem vill inte ha det liksom?
Ah. De är riktigt snygga. Och antagligen de snyggaste skorna i det här hushållet.
Idag så ska vi köpa färg till vardagsrummet!
Jag velar fortfarande över vilken nyans jag ska välja.
Det får bli ett sista minuten beslut.
God morgon.
Mistelträdet på vår gata är numera täckt av snö och ser inte alls såhär galet påväg att bli vårigt -ut.
Det är snö, överallt.
Det är ju verkligen så typiskt svenskt att hoppa jämnfota, rota fram solglasögonen som legat längst in i någon låda i hallen, hänga fram skinnjackan i hopp om att värmen kommit för att stanna, söka ivrigt efter gruslukt och vårlukt och lyssna efter fågelsång. För att sedan bli lika besviken, varje gång, varje år som våren vänder och förvandlas till snöstorm i stället. Jag gör likadant. Jag är också typiskt svensk och gläds något enormt åt när solen tittar fram. Skinnjackan hänger kvar på en av krokarna i hallen, solglasögonen får vänta snällt i lådan ett tag till, förhoppningsvis bara någon vecka eller så och vi får helt enkelt köra vårskrik två gånger i år.
Ronja och jag.
Nu, torsdag och torsdagsgöra.
Jo.
Jag fullkomligt älskar flufflampan som vi köpte till Signes rum. Ni vet den där fjäderbollen som ser ut som en fluffig dröm, som endast och enbart fick lysas med en 30 watts lampa, för att annars kunde fluff och fjäderbollen eventuellt bli en eldboll. Näe, kanske inte direkt. Men det var nog i allafall vad Ikea killen tänkte när jag sa att lampan var gjord av fjädrar och att det var viktigt att vi fick rätt watt, för annars kanske?
Men jag förälskar mig inte i endast fluffiga fjäderlampor, utan tittar numera på en enkel liten variant som ska få flytta in i vårt så småningom, nymålade vardagsrum. Jag är förtjust, överförtjust i alla här nedan och tänkte visa er, ungefär vad jag är ute efter för en enkel liten sak.
1. Design House Stockholm / 2. House Doctor / 3. House Doctor / 4. Granit
Och sen så har ju ett alldeles fantastiskt märke kommit till Royal Design, Watt och Veke. Jag älskar deras enkla design på lampor. Jag fascineras över hur något så enkelt, kan vara så snyggt på en och samma gång. Alla fyra är heta kandidater till vardagsrummet. Som snart är grått. Förhoppningsvis, väldigt snart.
Jag menar, när man har bestämt sig, så har man ju bestämt sig. Då finns det ju inget värre än att vänta. Funderar på att börja måla redan på fredag. Men vi får väl se ifall jag får tag på någon som kan tänka sig att hjälpa till? Allt är ju så mycket roligare när man är två. Och jo just det. Jag kanske ska hitta en passande färg också. Jag har ju inte riktigt bestämt mig ännu, förutom att det blir grått.
Det kanske blir en välja nyans och målarfredag?
Jag har verkligen hittat tre favoritlack, för att få till de där riktigt våriga naglarna.
Det var svårt att få till på bild, men de blir liksom en ljusrosa matt färg,
som dessutom håller väldigt länge.
Till vänster så ser ni Essies nya rosa färg, nr 14.
I mitten, ett överlack från apolosophy, Nr 1 (finns på apoteket). Ger en ljus, matt känsla. Och målar du en färg under så ljusas den färgen upp ett snäpp och blir liksom krämigare. Och alltså även en matt finish.
För att få till det där riktigt matta resultatet, så använder jag OPIs Matte Top Coat, som ger en väldigt matt yta och gör dessutom att lacket sitter längre.
Det går ju såklart att köra endast de två första för att få en matt yta. Men om du som jag, vill ha den där riktigt matta känslan så kör på med lite OPI också.
Det får bli dagens tips.
Men alltså.
Typiskt.
Det är ju olyckligt att mina ogröna fingrar kom över denna fantastiska påskblomma som min faster Anette hade med sig förra veckan, när hon var här på besök. Jag hade väl tänkt, att den skulle klara sig till påsk, åtminstone. Men det verkar som att allt som inte står i vårt magiska köksfönster, kolarvippen inom en vecka eller så. Eller i allafall tuppar av, tills de flyttas dit i ren desperation.
Jo, den är fortfarande fin, fortfarande grön.
Men ni ser ju där längst ut på bladtopparna att den börjar ge upp.
Idag så är det alltså onsdag.
En såndär mitt i veckan dag och som innebär kursavslut igen. Och jag har nyligen lämnat en sprallig och envis ”jag kan själv” Signe på förskolan. Hon kan så mycket så. Alldeles själv och här ska man inte komma och föreslå en annan teknik som kanske hade fungerat lite bättre, ens.
Nu kör vi onsdag.
Med kursavslut, envisa tvååringar, halvfriska påskdekorationer och annat mitt i veckan -göra.
Nu har jag bestämt mig, för att måla om.
Jag älskar vitt. Vitt i all ära. Men jag är så vansinnigt trött på vårt vardagsrum. Vårt vita vardagsrum. Så nu ska det bli grått. Men nu, så kommer vi till det svåra. Vilken nyans ska jag välja? Jag vill inte ha det för mörkt, men inte heller för ljust. Det ska ju liksom synas att det är grått och inte endast anas en grå nyans, ju.
Ja, det här med nyans blir svårt.
Jag gillar verkligen silverpil och betong bäst från denna färgkarta från alcro.
Jao. Vi får la se hur det blir.
Ni har väl inte missat att det är Alfons Åberg frossa hos inreda?
Jag fullkomligt älskade Alfons när jag var liten och mamma läste ofta och länge ur böckerna, av Gunilla Bergström. Mina favoriter var ”Vad sa Pappa Åberg”, ”Kalas Alfons Åberg”, ”Alfons och hemliga Mållgan” och ”Bara knyt, Alfons”. Nu på senare år så har böckerna börjat märkas med Lill-Alfons och Stor-Alfons, eftersom berättelserna vänder sig till lite olika åldrar. Lilla-Alfons vänder sig till barn mellan 2 och 4, medan Stor-Alfons passar bra till barn från 5 och uppåt. Alfons alltså! Han är en poppis kille.
Sådär poppis så att han får en hel avdelning i en shop med alla sina böcker och prylar.
Det lönar sig med att vara snäll och inte slåss.
Här hemma så flödar infektionerna just nu.
Är det inte magsjuka så är det förkylning och snoriga näsor. Jag kan väl säga att (pepparpeppar), jag har klarat mig bäst, hittills. Det är Signes pappa som är inne på dag tre med magsjuka, still going strong och Signe har varit magsjuk men är nu mest snorig och rosslig och tittar på en sådär överförkylt ibland, med någon gröngul sörja hängandes under nästippen. Ja, det är inte trevligt alls.
I morse när vi vaknade så hade våren tagit en paus och staden var täckt av snö. Efter en förmiddag inne och några försök från min sida att plugga till den där jätteviktiga dagen med kursavslut på onsdag, så gick vi ut en stund. Sol och frisk luft har väl ingen människa dött av, eller ens mått sämre av, förut.
Det var alldeles fantastiskt att få greja i snö igen och bara några meter från oss, så hittade vi en helt oberörd gräsmatta, som var täckt av pudrig snö. Den ska vi sabotera, tänkte vi. Det ger ju en viss känsla. Att få sabotera en icke gådd snötäckt gräsmatta. Det måste ju ni också erkänna.
-Wow.. nööö! Sa Signe och gick några steg. Tittade bakåt och gick några steg till. Hon lös upp när hon insåg att det blev spår efter henne. Småsmå korta, men bestämda spår.
Det var så härligt ute, att vi nästan glömde bort för en stund, att vi inte mådde så bra just idag. Det var liksom vår i luften, fast ändå inte. Som att vi hoppat tillbaka några snäpp i kalendern och återigen väntade på de där våriga dagarna med 12+ och grusdoft och fågelkvitter.
En bit bort så stod det ett träd som var helt brunt, förutom en enda stor mistelklump, som var grön.
Alltså den stora gröna klumpen, mot den vita snön och det bruna lite halvledsna trädet.
Det är sånt som sätter igång mitt vårpirr.
Och med vårpirr i magen, nytankad energi och blöta vantar, traskade vi hem igen.
Hem till handspriten, näsoljan och koksaltet.
Men, med ny energi.
Och en välldans massa vårpirr.
Är en lagom virrig småbarnsmamma och egenföretagare, vars stora intressen är foto, design och inredning. Jag kombinerar projekt inom företaget med studier på Berghs School of Communication. Samlar på inredningstidningar och missbrukar sötlakrits. Är en sån där kreativ själ som älskar konst och projekt och fart och fläkt. Lever med sambo och dottern Signe (3år) i en lägenhet mitt i stan, med knarrande trägolv och elefantöra odlingar i köksfönstret. Välkommen!
