Nu är det dags att tänka på vårjackor till de små.
Och jag bara måste tipsa er om några riktigt fina som Oii design fått in i sådär våriga färger. Jag, som aldrig har gillat gult förut har helt plötsligt börjat tycka att det är riktigt fint. Är det någon slags påskgrej eller? Jag fullkomligt älskar denna ljusgula vårjacka från Mini A Ture här nedan, längst upp till vänster.
Och.
Spana in det här regnstället från Mini Rodini.
Ujuj.
Ha nu en riktigt fin lördag!
Ut i solen och sug i er lite energi.
Kramar.
Ah.
Det här vädret gör något med oss människor.
Det liksom väcker liv i oss. Och helt plötsligt så känns det där grå, trista diset lite längre bort och både kinderna och världen får färg igen.
Vi mötte upp morfarn och begav oss ut i solen, tidigt i förmiddags.
Morfarn och Signe. Vilket radarpar. Det pratades, om allt mellan himmel och jord. Jag gick en bit bakom, jag älskar att höra konversationerna, lite på avstånd. Den där mullriga morfarsrösten och den lilla lilla barnarösten. Det är så fint. Sen köpte han lunch åt oss. Morfarn. Och för första gången i år, så åt vi utomhus. En pastasallad i solen med två favoritpersoner, det är grejer det.
Sen kom faster Ninna förbi och drack lite kaffe med oss.
Och bjöd Signe på passionsglass.
Tänk att du är här nu.
Fantastiska årstid.
Mina föräldrar ska ju flytta. De har sålt sin lägenhet i stan med takterass och rubbet och ska nu bosätta sig i ett område nära vattnet, däromkring vi var idag. Så vi passade på att ta en promenad bort till nya lägenheten för att titta och det var verkligen riktigt fint. Ett helt perfekt boende för två livsnjutare av rang och en lekpark utanför, för barnbarnet. Där kommer de att trivas minsann. En liten bit utanför smeten, men nära till vatten och nära till oss och nära i överhuvudtaget till sånt som behövs.
Nu kör vi fredagskväll.
Och här vankas det Pizza.
Riktig fredagsmiddag alltså.
Och ledig tid, tillsammans.
Hej på er.
Jag känner mig sådär vårrosig om kinderna efter att ha varit ute hela förmiddagen. Det är så vansinnigt härligt ute och jag känner verkligen hur kroppen bara suger i sig energi från solen och den friska vårluften. Jag älskar det här vädret, det gör ju något med oss människor. Vi börjar liksom leva igen efter vinteridet på något vis.
Det har flyttat in små nyheter på den lilla klädstången i det lilla rummet.
Lite vårplagg från Zara.
Jo, jag gillar ju prickar lite.
Signe tyckte nog bäst om den lilla blusen med blomman.
Ut med er nu,
i vårsolen!
Jag fick en snilleblixt för ett par veckor sen.
En sån där idé som bara är så himlans bra och som då måste tas tag i på en gång, pronto och inte en endaste sekund för sent. Vi skulle så, odla, i det magiska köksfönstret. Där alla gröna varelser trivs och i princip återuppstår från det döda. Så idag så åkte jag, Signes morfar och Signe till Plantagen, för att handla krukor och örter och jord och annat som behövs för att odla i ett soligt köksfönster.
Signe och morfarn lekte, medan jag gick omkring i lugn och ro och klämde på fröpåsar. Bytte ut pumpafrön och tankarna om ett pumpaträd i fönstret, mot krasse. Smörgåskrasse. Och gräslök. Och sockerärtor. Man ska börja mjukt och försiktigt för att sedan arbeta sig uppåt.
De där två lekte under hela Plantagenvistelsen och Signe fick vara blomma, i en sån där megastor kruka och klättra på plantagenpallen upp och ner, borsta med sopborstar och klämma på plastblommor. De hittade på allt möjligt bus, medan mamman gick i trädgårdstankar. Eller snarare, fönsterbrädor mitt i stan -tankar.
När vi kom hem så planterade vi och Signe var fenomenal på det där med sockerärtsplantering.
Ah.
Och nu är det väl bara att vänta.
Sånt som jag är så bra på, i såna här sammanhang.
Jag tror att jag har varit fram till krukorna en fem, sex gånger redan. Bara ifall att, det kanske har ploppat upp något grönt redan. De säger ju att smörgåskrasse växer fort, ju.
Det ska bli roligt att se Signes min senare, när det väl börjat växa i krukorna. När det ploppar upp små gröna blad där hon har petat ner de små ärtorna. Och när vi förhoppningsvis kan få klippa av det där gröna och lägga på smörgåsen eller i salladen.
En fönsterbräda mitt i stan.
Ah. Vi får se hur det går.
God morgon,
alldeles för tidigt.
Sitter och sörplar kaffe med sömn kvar i ögonen och en frisyr som liksom lever ett eget liv. Det är inte bara Signe som är envis i den här familjen. Även jag har mina stunder. Och igår kväll så envisades jag med att sitta uppe längre än 23, när jag vet att jag antagligen blir väckt långt innan 07. Och så var det också denna morgon. Långt innan 07 så trippar det in en lycklig liten människa. -Igne lättla stool dää! Och så pekar hon med det lilla fingret mot sin säng. Hon hade återigen klättrat ner från sängen själv, med hjälp av den lilla stolen vid fotänden. Lycka.
Bild från övernattningslägenheten i Sundsvall, påväg mot Åre.
Det här med att upptäcka, testa, känna och klämma. Tänja på gränser och att kunna själv. Att vara orädd men ändå misstänksam mot mycket. Titta på oss med en frågande blick, men ändå vara påväg att utföra den där busigheten. Det är en härlig fas vi är i nu.
En upptäckarfas med en massa action, typ.
Jaha.
På Jonseredsvägen i Lerum så står den här lilla stugan och liksom breder ut sig åt olika håll och kanter. Så himla vacker! Med en superfin trapp upp mot huvudentrén och med fantastiska trägolv i varje rum.
Jag och golv alltså.
Åh.
Det är så fint.
Så fint.
Besök hemnet för mer info och bilder.
– Signe, är du glad på något vis?
Sa dagisfröken, när Signe skuttade in på avdelningen. Och där satt Anton också, i soffan. Han mötte henne med blicken och gjorde sitt glädjetjut, det där överlyckliga mötet som uppstår varje morgon mellan de där två, det gör min dag. Sen sprang de, hand i hand, fram och tillbaka, i korridoren.
Även det är en liten ritual de har.
Vem skulle inte vilja börja dagen så?
Springa hand i hand med sin bästa vän och göra glädjetjut och liksom skapa lycka runtomkring sig.
Hittade den här bollen med en pip pip på igår, från Hemtex.
Det är väl ändå en sån där butik, som inte går att gå in i, utan att ha något med sig, när du går ut.
Och idag så har solen gått och gömt sig.
Och några tappra snöflingor gjorde ett försök att landa i morse och hålla sig kvar på marken.
Men jag tror att det är bestämt nu, att våren är här för att stanna.
Nu kör vi onsdag!
Jag hittade en alldeles fantastisk hall lampa idag som ska få flytta in här hos oss. Vi passade ju på att måla lilla hallen också, när vi ändå höll på med vardagsrummet och lampan som hänger där nu, har hängt där sedan medeltidens början, ungefär. Det har liksom inte varit prioritet, att byta hall lampa. Förrän nu.
Så jag beställde denna urtjusiga lilla sak,
från Krasilni……tjoff… Kraslittjoffpoff…
eh, …Krasilnikoff.
Här hittade jag den.
Är en lagom virrig småbarnsmamma och egenföretagare, vars stora intressen är foto, design och inredning. Jag kombinerar projekt inom företaget med studier på Berghs School of Communication. Samlar på inredningstidningar och missbrukar sötlakrits. Är en sån där kreativ själ som älskar konst och projekt och fart och fläkt. Lever med sambo och dottern Signe (3år) i en lägenhet mitt i stan, med knarrande trägolv och elefantöra odlingar i köksfönstret. Välkommen!
