Sen vi satt där den där kvällen mot ett gäng uppbunkrade kuddar i sängen och slängde på första avsnittet av Bron så har vi älskat danska kriminal serier och filmer. Konstigt nog, med tanke på hur skeptiska vi var från början. Och igår, så såg vi en otroligt bra film, dansk, såklart.
Filmen är baserad på en rad böcker, vilket gör filmerna extra intressanta.
Den handlar om kriminalinspektör Carl Mörck som är en av Köpenhamnspolisens skarpaste hjärnor, men han har svårt att samarbeta med andra och har flyttats ner i källaren på polishuset, till en avdelning Q, ”ärenden av särskild art”. Där ska han och hans nya partner Assad (spelad av Fares Fares) börja arbeta med en rad olösta gamla fall. Men de upptäcker snabbt ett fall som sticker ut i mängden och leder dem hela vägen in i dansk topp-politik. Politikern Merete Lynggaard försvann spårlöst fem år tidigare och då avskrevs fallet som självmord, men Carl Mörck och Assad börjar gräva i fallet och inser då att de kommit en hänsynslös mördare på spåren.
Spänningen är oooooliiiidlig.
Helgens filmtips!
Nu kör vi lördag!
Och vi.
Som inte brukar fira alla hjärtans dag, tyckte att pappan i huset skulle få sig en liten bukett och några godishjärtan när han kom hem. Just för att han är vår klippa, vår trygga famn och världens bästa, på så många många sätt och vis. Vi ritade dessutom en teckning, där Signe mest använde sig av färgen -Guuuuuuu (gul) och gjorde stora pappor överallt, i form av runda ringar och fantastiska streck.
-Min pappa,
sa hon när hon ritade papporna.
Förövrigt så har dagen bestått av en promenad nere i city och Signe fick bestämma vart vi skulle gå. Vilket resulterade i att vi gått samma väg så pass många gånger redan, så damen inne på resebyrån vinkade åt oss. Sen, så har jag köpt en skolbok. En skolbok som jag insåg att jag redan hade köpt, när jag kom hem igen. Så nu ligger det två böcker med samma text i, på kistan i vardagsrummet.
Bra där.
Sen så har vi träffat både mormorn och farmorn, vilket blev väldigt komplicerat att säga. Och jag har även köpt en bedårande sänghimmel till Signes rum, som ska upp så fort den anländer och göra rummet ännu mysigare, hänga där över sängen med sitt mjuka tyg och göra rummet ännu fluffigare.
Det har varit en bra dag.
En bra alla hjärtans dag.
Ett litet erbjudande kom igår på posten. Två fina kuddfodral, en bricka och ett ljus från Elcestockholm, som man fick med när man köpte tre nummer av Sköna hem. Om du vill ha ett likadant erbjudande,
Idag är det alltså alla hjärtans dag.
En dag som för mig inte betyder så speciellt mycket, eftersom mina hjärtan alltid är mina hjärtan oavsett ifall det är en helt vanligt onsdag eller en dag som döpts till alla hjärtans dag. Jag är inte så förtjust i det där med att fira såna dagar utan tycker att det är mycket trevligare att fira jämt och ständigt eller en helt vanlig helg eller vardag, i stället.
Men, självklart så önskar jag er alla en glad alla hjärtans dag idag!
Och Signe bjuder er på pastelliga små hjärtgodisar.
Inte dåligt va?
Så.
Vi föräldrar vill ju att våra barn ska utvecklas efter sina förutsättningar och inte hindras på något vis på grund av att denne är en pojke eller flicka. Hämmas av stereotypa könsroller, så att säga. Vissa menar att om vi bara försöker skapa könsneutrala barn och behandlar pojkar och flickor exakt lika, så löser vi problemet och alla blir likadana och jämställda i samhället tillslut. Barnen ska få könsneutrala namn, helst så ska man dra till med något överdrivet pojkaktigt till flickorna och vise versa. Börja använda ordet ”hen” i stället och kasta bort alla typiska tjej och kill leksaker. För att inte tala om dockvrån, där barnen kan leka mamma, pappa, barn och ”öva” på manligt och kvinnligt. Ne, minsann. Då kommer könspoliserna. Eller? Det här blev snurrigt.
Ja.
Och det tycker nog barnen också.
Allt detta har gått till överdrift och vår önskan och längtan om att få ett jämställt samhälle, denna desperation har liksom ramlat över på fel sida och startat något som bara gör alla totalt förvirrade i stället. För att inte tala om hur förvirrade våra barn blir när allt bara blir totalt överkrångligt.
Eller nej, när vi gör det överkrångligt för dem.
Om de ska utvecklas optimalt, inte bli förvirrade och inte hämmas av biologiska skillnader och stereotypa könsroller, så ska vi väl i stället behandla dem olika? För att de ska bli starka vuxna människor så småningom så ska vi väl lära dem vad som är rätt och fel, motivera pojkarna att ta skolan på större allvar och utveckla sin känslomässiga sida. Lära flickor att tro på sig själva, att våga, uppmuntra och ta risker.
Är det inte sånt vi borde lägga energi på i stället? Det är ju konstaterat nu att kvinnor och män utvecklas olika och olika snabbt. Är det då en sån bra idé att sätta samma krav på alla individer redan från starten i livet och behandla alla exakt lika fast vi faktiskt föds med olika förutsättningar rent biologiskt?
Nej.
Det tycker inte jag.
– Vill du följa med mig och hämta ett paket?
Frågade jag Lina idag.
Javisst sa hon, på sitt vanliga positiva sätt och vi bestämde oss för att ses stax innan Signe skulle hämtas på förskolan, för att liksom slå två flugor i en smäll, så att säga. Jag insåg ganska så snart vi lagt på luren att jag inte hade bara ett paket att hämta, på ett ställe. Utan två, på två olika ställen. Jag ringde upp igen och fick ett fniss och ett tyyyypiskt dig, till svar. Men självklart så ville hon följa med på cityvandring och hämta paket med fluffiga lampor och vackra kuddfodral i.
Vi hämtade det ena paketet först, hämtade en Signe, gick hem med det paketet och gick sedan alla tre för att hämta nästa. Signe som i princip går powerwalks numera (förutom när hon måste stanna och hoppa i en vattenpöl) traskade på rätt så bra och promenaden gick smidigt och vi var lagom hemma igen för att hinna fika lite.
-Jaaaaaaaaao! Fiiiiikaaaaaooo,
skrek hon när jag lade upp förslaget och gjorde en liten dans.
Efter fikat så letades det glödlampor till nya fluff-lampan, placerades ännu mer saker i hyllan och diskuterades ifall vi skulle köra med hårfönen på lampan direkt eller låta den hänga ut sig själv? Det stod nämligen så i beskrivningen som följde med. Att man kunde skynda på processen, med att få lampan att hänga ut sina fjädrar mer, ifall man blåste försiktigt på den med en hårfön. Vi bestämde oss för att låta den hänga ut sig själv.
Min hårfön är ungefär tio år gammal och har en tendens till att blixtra till lite emellanåt. Det hade nog inte varit så bra ifall fjädrarna fattade eld och det blev en sjuhelsikes glödande lampa i stället för en mjuk flufflampa av finaste ankfjädrar. Så, Ne! Vi låter den ha sin process i stället. Väckla ut sina fjädrar i sitt eget tempo.
Bara det inte går allt för långsamt,
för då kanske jag helt enkelt måste plocka fram den blixtrande fönen, ändå.
Så nu hänger den där i taket och liksom väcklar ut sig. Lite som förra årets julgran. Men man ser redan att den är hur fluffig och puffig som helst och att den kommer att trivas där inne. Den gifter sig bra med allt därinne redan, fast den inte ens har fluffat ut sig helt och hållet ännu.
Och Signes hylla.
Där förvarar hon alla sina saker och kan stå länge länge för att organisera och organisera om.
Älskade älskade hjärta.
I morgon är det fredag. Den bästa dagen på hela veckan.
Den, ser vi fram emot.
Att handla inredning är ju ett litet intresse som jag har.
Eller en förbannelse, kanske min sambo skulle vilja kalla det.
Hur som helst, det här är några saker som skulle behöva flytta in hos oss.
Ganska på en gång, pang bom, pronto.
1. Knock your socks off, One Must Dash 2.En liten kompis till vår vardagsrums lampa (unfold pendel) vore trevligt, Muuto 3. En liten spegel, House doctor 4. Finfin lampa till läshörnan, Örsjö belysning 5. En lite fluffigare matta, Linie 6. Snyggelisnygga böcker, TLC sweden
Alltså hur många soldagar har vi haft senaste månaderna?
Kan man räkna dem på två eller tre fingrar?
Igår så slog det mig och vid middagen så sa jag;
-Jag kommer inte ens ihåg hur det känns, att titta upp mot solen och känna den där värmen i ansiktet.
Och när jag sa så, högt, så insåg jag hur lite sol vi faktiskt har haft under en period.
Galet!
Var det 14 soltimmar under hela januari som vi hade?
Det läste jag, någonstans.
Ojoj.
Det var inte alls meningen att skriva ett såhär deppigt inlägg och det är ju så, att vi faktiskt går mot ljusare tider nu. Sol och fågelkvitter, jeansjackor och gruslukt, varma vårdagar med mjukglass i handen på en bänk i city.
Det ser jag fram emot i allafall.
Inredningsinspiration.
Det mår man förfärligt bra i själen av.
Knarrande trägolv, gammalt blandat med nytt,
högt till tak och fantastiska öppna spisar.
Jordnära färgkombinationer möter strikt dansk design
och vitt möter färgskalor som man knappt trodde fanns.
Ah.
Inredningsinspiration gör helt enkelt så att man mår,
lite lite bättre.
Är en lagom virrig småbarnsmamma och egenföretagare, vars stora intressen är foto, design och inredning. Jag kombinerar projekt inom företaget med studier på Berghs School of Communication. Samlar på inredningstidningar och missbrukar sötlakrits. Är en sån där kreativ själ som älskar konst och projekt och fart och fläkt. Lever med sambo och dottern Signe (3år) i en lägenhet mitt i stan, med knarrande trägolv och elefantöra odlingar i köksfönstret. Välkommen!
