Jag är ju så förbaskat envis när det gäller vissa saker.
Ibland kan jag bli riktigt trött på mig själv och då även tala om det för mig själv, vilket gör att jag tillslut kanske inte riktigt tror på att envishet är en god egenskap. Men jag inser ganska snabbt igen, att den är det.
En god egenskap, alltså.
Och den här damen.
Hon har nog ärvt sin mammas envishet.
De här två bilderna är tagna en sen sommarkväll i juli, uppe i Dalarna. Jag nattar en dödstrött Signe som varken sovit middag eller tagit det minsta lugnt på den stora gröna tomten under dagen. ”Hon somnade på en gång” tänkte jag och smög mig ut på de knarrande plankorna, för att äta middag. Under middagen sedan så får vi äta till skönsång, från ett vaket, men glatt yrväder som gärna sjunger sånger för sina Beor och för resten av befolkningen i området. Det liksom hörs små små sånger och ljud, från den lilla stugan på gården. Tillslut så reser jag mig upp för att titta till henne och möts då av en liten person, i ett väldigt litet fönster, vinkandes åt sin mamma. Inte alls ledsen, tvärtom. Nöjd med tillvaron, i den lilla stugan i Dalarna.
Ett så roligt minne från förra sommaren.
Och jag tänker lära min dotter,
att envishet, är en god egenskap!
I morse så fick jag sätta en tofs i Signes hår.
Jag var verkligen sååå cool och lugn och spelade som ”ah, men det här gör ju vi varje dag”, ingen big deal.
Pice of cake, så att säga.
Inuti så skrek jag av förtjusning för att jag fick sätta upp en tofs. Fingrarna liksom fumlade med tofsen, som om jag aldrig sett en tofs förut i hela mitt liv. Ojojoj, det här är stort. En tofs liksom! Undrar om jag ska ringa till mormorn eller farmorn och berätta, att jag liksom fick sätta upp en tofs i Signes hår i morse. Och hon tog inte ut den, på en gång. Utan lät den sitta kvar och la inte ens märke till den. Ojoj.
Tänk så man blir som förälder.
Det är väl så här det kommer att vara nu.
En liten liten gummisnodd som skiftar lite i rosa lila, som får sitta kvar i det blonda lilla håret i nacken,
är så här stort.
Och kärleksfjärilarna i magen, dom fladdrar på som aldrig förr.
Fladdrar på sådär nästan överdrivet mycket, som om de kör slut på sina sista krafter.
Men en sak är säker.
De har inte fladdrat klart än.
Långt ifrån.
Jag vet inte vad det är med vissa bilder, de bara fängslar mig.
Idag så säger jag god morgon,
med den här bilden.
Det behöver inte vara vackert, för att vara vackert.
Säger den mig.
Idag är det alltså tisdag, dag två på veckan och jag inser att det bara är fyra dagar kvar tills vi ska packa in oss i en kombi med takbox och brumma upp till Åre för lite skidåkning, varm choklad och racksocksmys framför brasan. Jag, som är så långt ifrån fjällen van som det bara går, har lurats med och ska minsann åka skidor, med full utrustning på. Det, om något ska bli spännande.
Men nu kör vi tisdag.
Idag så är det 40% på MarMar Copenhagen, ett av mina favorit märken hos Oii.
Det är även sista dagen då du kan få fri frakt under 499 kr, så passa på ikväll.
Och jag då. Klickade precis hem värsting party kjolen till Signe i silver, från just MarMar.
Och om jag tror att hon kommer att gilla den?
En stor maffig fluffkjol i tyll och i silver.
Jao!
Här håller man på att sätta morgonkaffet i halsen minsann.
Håll-i-hatten.
Är det inte en liten tillstymmelse till sol som tittar in igenom fönstren och skapar en synlig, men minimalisk skugga bakom rosorna?
Jag har nog aldrig saknat solen såhär mycket som jag gör just nu. Så fort minsta lilla solstrimma tittar fram igenom de grådassiga molnen, som vi förövrigt sett alldeles för mycket av senaste tiden, så blir jag alldeles lycklig.
Snart, snart, är vi där igen.
Och medan vi väntar så får vi glädjas åt de små strålarna som tittar fram emellanåt.
De som gör skuggor av alla hjärtans rosor på väggen och som gör så att man nästan sätter morgonkaffet i halsen, eftersom de känns som en historisk upptäckt.
De strålarna är viktiga om några.
Det har kommit så fantastiskt fina inredningskorgar från Tine K. Och just nu så letar jag korgar till Signes rum, i stället för lådor. De från Rice står högt på ”vill ha” -listan de också och skulle passa perfekt där i hennes hylla. Lagom storlek på dem. De skulle rymma borgen, svamphuset, pippi figurerna och alla de andra kompisarna, utan problem. Men Tine K och hennes nya våringar, de är ju bra fina ändå.
Du hittar alla hos inreda.
Köpte en så galet söt mjukisdress åt Signe igår på Lindex. Jag, som verkligen inte alls tycker om barnkläder med figurtryck. Köper aldrig kläder med Bamse, Mumin (ojoj) eller Disney figurer på, jag har liksom lite fobi för såna barnkläder och det kliar i mig. ”Oooh, vad den där tröjan eller byxan hade varit söt, om inte det varit en stor Bamse mitt i mönstret, som bara spricker i trycket efter två tvättar”.
Men, igår så kunde jag faktiskt inte låta bli och köpte den allra första mjukisdressen med tryck på, åt Signe. Tryck med Mumin, dessutom. Den var riktigt fin tyckte jag och dessutom så har de en Mumin kampanj nu, där 10% av köpet går direkt till Unicef. Och det kan ju aldrig vara fel, ju.
Nu fortsätter vi denna söndag med att gotta oss i guldet
äta överblivna alla hjärtans dag hjärtan och
dra omkring i mjuka kläder.
Sånt som hör söndagar till, alltså.
Hej.
Och välkomna till min enkla lilla boning.
På en solbelyst grönskande grusväg och in i ett valv åker ni, ifall ni vill hälsa på mig i mitt nya hemnethus.
Och här har ni ytterdörren.
Redan här så ser man potentialen som det här huset, eller rättare sagt, gården har.
Men alltså, hur mysigt skulle det här kunna bli egentligen?
Åh va jag skulle vilja ta tag i det här huset.
Putsa och fixa och behålla dess karaktär.
Det skulle verkligen kunna inredas helt fantastiskt!
Galen takhöjd och fantastiskt vackra takbjälkar.
För att inte prata om tegelväggen så når ända upp i taket.
Ujuj.
Huset ligger på Grönbyvägen i Trelleborg.
Och vill man se mer, vilket man antagligen vill, så går det bra att klicka här.
Är en lagom virrig småbarnsmamma och egenföretagare, vars stora intressen är foto, design och inredning. Jag kombinerar projekt inom företaget med studier på Berghs School of Communication. Samlar på inredningstidningar och missbrukar sötlakrits. Är en sån där kreativ själ som älskar konst och projekt och fart och fläkt. Lever med sambo och dottern Signe (3år) i en lägenhet mitt i stan, med knarrande trägolv och elefantöra odlingar i köksfönstret. Välkommen!
