God morgon.
Mistelträdet på vår gata är numera täckt av snö och ser inte alls såhär galet påväg att bli vårigt -ut.
Det är snö, överallt.
Det är ju verkligen så typiskt svenskt att hoppa jämnfota, rota fram solglasögonen som legat längst in i någon låda i hallen, hänga fram skinnjackan i hopp om att värmen kommit för att stanna, söka ivrigt efter gruslukt och vårlukt och lyssna efter fågelsång. För att sedan bli lika besviken, varje gång, varje år som våren vänder och förvandlas till snöstorm i stället. Jag gör likadant. Jag är också typiskt svensk och gläds något enormt åt när solen tittar fram. Skinnjackan hänger kvar på en av krokarna i hallen, solglasögonen får vänta snällt i lådan ett tag till, förhoppningsvis bara någon vecka eller så och vi får helt enkelt köra vårskrik två gånger i år.
Ronja och jag.
Nu, torsdag och torsdagsgöra.
Är en lagom virrig småbarnsmamma och egenföretagare, vars stora intressen är foto, design och inredning. Jag kombinerar projekt inom företaget med studier på Berghs School of Communication. Samlar på inredningstidningar och missbrukar sötlakrits. Är en sån där kreativ själ som älskar konst och projekt och fart och fläkt. Lever med sambo och dottern Signe (3år) i en lägenhet mitt i stan, med knarrande trägolv och elefantöra odlingar i köksfönstret. Välkommen!
Kommentera