När man har mindre bra dagar.

Idag så har det varit en sån där dag, ni vet. En sån där dag när man tar miste på vilket dag det är, hela dagen. Man går runt och tror att det är fredag, när det egentligen bara är onsdag och tröttheten man känner är en ”mitt i veckan” trötthet och inte en fredagströtthet. Jag har klämt tummen i skafferiskåpet och tappat hårborsten i toaletten. En sån dag, har det varit idag.

Jag, som har en lättare variant av bacillskräck, kastade såklart hårborsten. Som också råkade vara min favoritborste, gjord av äkta hästhår. Om det nu skulle vara av intresse att veta. Dagen har varit lika seg som dimman som liksom legat och gottat sig över oss det senaste dygnet och den där soldagen i förrgår, känns längre bort, igen.

Sen.

Saknar jag mina raybans som jag bodde i förra sommaren. De som försvann efter Lidköpingsresan och som nu inte längre ligger i det fina Raybanfodralet i översta lådan i hallbyrån.

Så dumt då.

Men.

Jag kan ju tala om att när klockan slog tre idag och det var dags för mig att bege mig bort mot förskolan, så lättade allt lite. Allt elände med skafferiskåpet, hårborsten och mitt Raybansörjande försvann liksom, när jag såg den där överlyckliga lilla varelsen på andra sidan dörren, på förskoleavdelningen.

Hade det varit en film, så hade solen tittat fram när vi gick hem från dagis idag. Det där sega, trötta, negg negget sprang bort och fram hoppade en tacksam och glad mamma, som fick höra om -Igne itta oooil och -Igne leeea Teeeo medan vi spatserade hand i hand mot hemmet.

Du gör mig så lycklig unge.

Och visst har man väl såna där dagar. När det inte går som man vill och när allt tycks bli lite galet. När tröttheten tar över eller när man helt enkelt bara vaknar på ett urtrist humör, helt utan anledning. Men tänk vad trist om allt skulle vara tipptopp jämt och alla dagar skulle vara bra dagar.

Vad ospännande.